för nästan alla blåsippor här hos oss har slagit ut och står i full blom.
Moa Martinsons dikt om blåsippor har jag skrivit tidigare här på bloggen men den är så fin att jag gör det igen.
Det är blåsippsblåst över slänten
har ni sett att vinden är blå
det skvalar och sipprar från skränten
dit ner där sipporna stå.
Än är det bara små knoppar
att försiktigt ta en och en
medan töet droppar och droppar
i den långsynta solens sken.
Sydsläntens sippor har blommat
i tusen och tusen år
och sinnen som frusit och domnat
har vaknat varje vår.
