I går stod de där vid stigens kant med lite nickande blomknoppar. Bara ett fåtal hade slagit ut men de lyste ändå upp det gulbruna torra fjolårsgräset och lockade mig till att plocka en bukett.
Att vitsippan, Anemone nemorosa, tillhör familjen Ranunculaceae visste jag sedan tidigare men att den familjen inte är riktigt färdigbildad och det därför finns så många olika vitsippor fick jag veta först när jag läste i Längtans Blommor av Karin Berglund.
Så här berättar hon: - ’Vitsippans finådriga sidenskimrande blomma består egentligen inte av några riktiga kronblad utan är omvandlade blad. En gång för miljoner år sedan fanns det hos vitsippans okända förfäder bara blad, inga blommor. Fortplantningen skedde med sporer som hos ormbunkarna. Sedan utvecklades en specialisering hos bladen. Somliga blad omvandlades till ståndare, som i sin tur förvandlades vidare och blev kronblad.
Ibland händer det att vitsippan avslöjar sitt förflutna. Ganska ofta kan man hitta underbara små 'monster', monstruösa former, med en grön bladtofs mitt i det vita på den plats där ståndarna borde ha suttit.'
Själv är jag väldigt förtjust i sippor av olika slag och på Älvsjömässan hittade jag två nya namnsorter, ’Thekla’ och ’Dark Leaf’, som båda snart skall planteras längs vår lilla vitsippsstig:-))
Den blå vinden i rubriken har med blåsipporna och Moa Martinssons fråga att göra:
- Har ni sett att vinden är blå?
Från Tomas Tranströmer kom svaret…
’Det brinner och svävar, ja just svävar, och det beror på färgen. Den där ivriga violettblå färgen väger numera ingenting.’
Visst har jag sett den där blåfärgade vinden. Blåsipporna har precis börjat att blomma.
’När våren gnuggar sig i sina blåsippsblå ögon, är blommornas fjolårsblad ganska medfarna och brunfläckade av vinterns frostnyp. Det är dessa blad som skiljer blåsippan från de andra sipporna.’ Ur Blommorna är jordens ögon av Stefan Casta
Vårkänslor är veckans tema i Blooming Friday och detta är mitt bidrag. Fler hittar du som tidigare hos bloggen Bland rosor och bladlöss.
Trevlig helg!