Den senaste månaden har jag lite då och då läst några sidor i Jord under naglarna och frid i själen av Marie-Louise Paludan och igår läste jag om violrutan. Enligt författaren är Thalictrum dipterocarpum eller delavayi till hundra procent både vacker och lättodlad. Det skall räcka med att plantera en enda planta för att sedan ha violrutor lite varstans i trädgården.
Varför är det inte så hos oss? Själv har jag köpt och planterat betydligt fler än en. Den första planterade jag 2000 och sedan dess har jag tagit död på åtta stycken. Hälften av dem skulle haft vita blommor, Thalictrum delavayi 'Album'.
Om den är lättodlad borde den väl kunna trivas även här?
Två rutor har jag lyckats med och det är Thalictrum 'Elin', en korsning mellan rochebruneanum och speciosissimum
och Thalictrum rochebruneanum. Båda är på flera sätt riktiga höjdare i rabatten men jag drömmer fortfarande om Thalictrum delavayi 'Hewitt's Double'.
En dag när jag lärt mig vilka förhållanden den verkligen vill ha skall jag göra ett nytt försök.
PS! Boken är mycket läsvärd, tycker jag.