I onsdags när jag besökte biblioteket stod Det var en gång en trädgård av Karin Berglund på snurran med de nya böckerna och nästan varje kväll sedan dess har jag läst minst ett par kapitel.
![]()
Föra säsongens gröna potatisar, de som inte hamnade tillräckligt långt ner under jorden när maken kupade, sparade vi till sättpotatis
![]()
och idag hamnade de var sin kruka och i växthuset. De gjorde också sättpotatisen vi köpte igår.
![]()
Hos Nisses i Uddevalla fann vi favoritpotatisen med stort F. Den heter Orla. Första gången vi träffade på den var på Älvsjömässan 2014. Förra säsongen fick vi inte tag på den men igår hade vi några med oss hem och med hem hade vi också Gwenne, förra säsongens favorit.
![]()
Har så länge jag minns, i alla fall så länge jag varit trädgårdsintresserad tyckt om Karin Berglunds böcker. Och nog är det som hon skriver, tycker jag - En bra trädgård är som en lyckad fest. En fest med framförallt känslan av ett välkomnande, mycket dofter och minnen av människor som genom växter satt spår i trädgården. Det bästa jag själv vet med trädgårdar är att få förmånen att stiga in i dem och det har jag den här påskhelgen fått göra tack vare Karins bok och jag har med bokens hjälp besökt trädgårdar som kanske inte ens finns längre för skaparen är död sedan länge. Boken är ännu inte slut så jag kan njuta och drömma ytterligare ett par kvällar.
och idag hamnade de var sin kruka och i växthuset. De gjorde också sättpotatisen vi köpte igår.
Hos Nisses i Uddevalla fann vi favoritpotatisen med stort F. Den heter Orla. Första gången vi träffade på den var på Älvsjömässan 2014. Förra säsongen fick vi inte tag på den men igår hade vi några med oss hem och med hem hade vi också Gwenne, förra säsongens favorit.
Platsen vi odlar på är begränsad och därför gäller det att välja ut de potatissorter vi tycker allra bäst om och helst skall det vara tidiga sådana. Första maj hoppas jag vi kan gräva ner dem i grönsakslandet. Att kunna skörda egenpotatis till midsommar är inte fel.