men inte på ängen som i Evert Taubes visa, utan längs stenkanterna vid rabatterna i trädgården. Inte är det heller den vanliga kattfoten Antennaria dioica utan grobladskattfoten eller jättekattfoten Antennaria plantaginifolia. Blommorna, de tasslika, är vita och finast är de när de precis börjat slå ut, tycker jag.
När de blommat ett tag brukar jag klippa av dem och binda små buketter som jag torkar. Då håller sig blommorna i flera år. Visst samlar de lite damm men det är inget jag direkt märker. 'Därför älskar jag'är denna veckas tema i Blommig Fredag och nog tycker jag om just kattfot men inte är det på grund av blommorna som jag har den växten i trädgården utan det är bladen och själva växtsättet som är avgörande.
När de blommat ett tag brukar jag klippa av dem och binda små buketter som jag torkar. Då håller sig blommorna i flera år. Visst samlar de lite damm men det är inget jag direkt märker. 'Därför älskar jag'är denna veckas tema i Blommig Fredag och nog tycker jag om just kattfot men inte är det på grund av blommorna som jag har den växten i trädgården utan det är bladen och själva växtsättet som är avgörande.
De nya bladen som kommer efter blomningen är stora, grobladslika och nästan silvergrå. Växtkraften finns och jag tycker om när den tar plats, mjukar upp kanterna och kryper ut över stenarna i plattgångarna. Tar den fel väg är den lätt att rensa bort.
Den vilda kattfoten har minskat drastiskt under senare år eftersom många ängs och hagmarker vuxit igen och försvunnit så den skall man helst inte plocka alls...........