Att öppna en ny trädgårdsbok är som att stiga in i en trädgård jag aldrig besökt tidigare. En del, både böcker och trädgårdar tar andan ur mig medan andra lämnar mig mer eller mindre oberörd. Vad den känslan beror på kan jag inte förklara men den har vare sig med växtval, ogräs eller när det gäller böcker faktainnehållet att göra.
![]()
![]()
![]()
Den där magiska känslan bara finns där och infann sig gjorde den verkligen när jag för några veckor sedan öppnade boken Trädgårdsmästarens anteckningar av André Strömqvist. Den är en blandning av allt, kunskap, lyhördhet, förmågan att se det lilla, känslan för växter och helt säkert mycket mer än det jag just nu kommer på.
'Jag skulle vilja se min trädgård med någon annans ögon. Någon som inte ser skillnad på trädgårdsväxter och ogräs så att allt smälter samman till en grön helhet. någon som inte skiljer på banal bergsklint och exklusiva fyllda treblad. Någon som blir förtjust i knölklocka och missar fritillariorna.'
sid 209 i Trädgårdsmästarens anteckningar.
Det räckte med att slå upp boken för att känna att här har jag en ny favorit bland trädgårdsböckerna i bokhyllan.