Jag tycker om att krukodla. Själva krukorna ger en extra dimension till trädgården tycker jag, i alla fall om de (krukorna) är fina. Men nog kräver de sin passning oavsett hur de ser ut.
Pelargonernas antal har jag lustigt nog lyckats minska på ett eller annat vis. Ibland tycker jag det är bra att växter bara dör så jag själv slipper fatta beslut och leka bödel.
Även andra krukor i trädgården, krukor med perenner, har jag också lyckats göra mig av med men tomaterna, dessa tomatplantor....
Tomater bestämde jag mig för att sluta odla förra säsongen när plantorna angreps av vita flygare i växthuset och när jag upplevde att planteringsjorden (påsjorden) kostade åtskilliga kilo mogna närodlade tomater. Härligt tyckte jag då att det i fortsättningen skulle bli att bara köpa färdigt och slippa allt 'besvär' med både frösådd och passning med vatten hela sommaren.
Under senhösten förra året, när jag hunnit glömma både påsjord och vita flygare fick jag återigen smaka på egenodlade tomater.
Goda tomater som var lätta att ta frön från. Det var bara att bita i tomaten, spotta ut innankråmet i ett hushållspapper och vips hade jag många, många tomatfröer. Sedan var det enkelt att låta papperet torka och mer eller mindre glömma bort det tills efter sportlovet i februari.
Kerstins gula plommon
Marthas röda - Piennolotyp
Kerstins minikörsbär
Även om man som jag bara har plats för ett par plantor av varje frösort är det inte lätt att rensa bort eller slänga små tomatplantor. Har gett bort de flesta men har ändå fler krukor med tomatplantor än någonsin tidigare trots att jag även grävt ner en del av plantorna i grönsakslandet.
Skall alla dessa krukor vara orsak till att jag måste tillbringa sommaren hemomkring eller skall jag göra ett ordentligt uppror mot allt vad krukodling heter?
Ja, om jag skall ta det steget återstår att se... än har sommaren bara börjat.... och det luktar så gott när jag drar handen genom tomatplantornas blad.