Jag är tillbaka i den textila världen, den med naturen som inspirationskälla.
I somras, i en antikaffär på Österlen, såg jag en handvävd damastduk, med söm på mitten och ekblad och ekollon som motiv.
Att jag ville ha den här duken med mig hem insåg jag först när vi kört några km från butiken. Det var bara att vända för duken hade etsat sig fast i tankarna, ett ’vill ha’ utan egentligt behov.
Väl hemma igen hamnade den först i tvättmaskinen och sedan i linneskåpet. Där blev den kvar ända tills förra veckan då julduken åkte i tvätten.
I somras, i en antikaffär på Österlen, såg jag en handvävd damastduk, med söm på mitten och ekblad och ekollon som motiv.
Att jag ville ha den här duken med mig hem insåg jag först när vi kört några km från butiken. Det var bara att vända för duken hade etsat sig fast i tankarna, ett ’vill ha’ utan egentligt behov.
Väl hemma igen hamnade den först i tvättmaskinen och sedan i linneskåpet. Där blev den kvar ända tills förra veckan då julduken åkte i tvätten.
När jag för första gången lade damastduken på köksbordet såg jag texten som var invävd. Elina Löfgren 20/12 1892. Vad kan ha hänt Elina just den dagen? Gifte hon sig, fyllde hon år eller? Tänk att det fortfarande går att köpa en sådana här skatt och bara betala 100 kr. 120 år för 100 kr – och vilken kvalitet.
Vad kostar en duk tillverkad i ett låglöneland på IKEA eller Hemtex idag?
Vet att många inte vill ha saker som någon annan ägt och då är second hand inte något alternativ, men annars är det en stor möjlighet till all shopping. Att hitta handvävda textilier i antikaffärer eller på loppisar ger möjligheter till köp – och vilken kvalitet man får om man lyckas hitta något.
Men visst, den som en gång vävde duken fick nog inte mycket betalt men att äga den var status. Kanske skulle det glädja väverskan att den uppskattas och ligger på mitt köksbord, när hon tittar ner från himlen.