Tidigt i lördags åkte vi och hann med en och annan loppis innan vi när kvällen kom checkade in på gästgiveriet där vi skulle tillbringa natten. Det var där åt vi äggakaka med fläsk och rårörda lingon för första gången,
gott och mer än mättande, innan vi begav oss till Degeberga antik och samlarmarknad.
Att komma till marknaden redan under lördagskvällen är själva marknadens höjdpunkt tycker jag. Då har många säljare packat upp de flesta av sina varor och man kan i lugn och ro strosa runt, njuta av allt fint och ha tid till att prata.
Numera blir det mest att bara titta men ett och annat är fortfarande svårt att motstå. Att komma till marknaden redan under lördagskvällen är själva marknadens höjdpunkt tycker jag. Då har många säljare packat upp de flesta av sina varor och man kan i lugn och ro strosa runt, njuta av allt fint och ha tid till att prata.
Den här gången var det den stora,146 x 285 cm, handvävda ylleduken vi såg när vi under lördagskvällen gick runt. Den är vävd i tvåtrådigt ullgarn och om jag tror rätt är vävsättet dukagång och rölakan.
En duk jag föll för och ville ha med hem och hem kom den. Nu har jag hunnit prova den på vårt bord och den passar perfekt. Det blir en duk att njuta av under vinterhalvåren så länge jag lever.
Att bo på ett gästis nära marknaden har sina fördelar. Vi går upp vid 05.00 tiden på söndags morgonen och är på marknaden strax före 06.00. Vid niotiden är vi klara och då åker vi tillbaka till vårt gästis, äter frukost och checkar ut.
![]()
![]()
![]()
![]()
![]()
I år åkte vi sedan mot Värnamo. Genom goda vänner visste vi att det på Vandalorum i Värnamo fanns en utställning om Signe Persson Melin och den ville jag mer än gärna se när vi ändå var åt det hållet.
SPMs design har jag tyckt om så länge jag som vuxen kan minnas. En del av hennes alster kan fortfarande hittas på loppisar men absolut inte allt.
Hennes inledande ord till den här utställningen tycker jag vi i större utsträckning skall ta mer fasta på än vad vi gör om vi vill ha en hållbar lösning när det gäller både de prylar vi köper och själva ägandet.
'Tingen måste ha en utstrålning!
Många prylar i våra hem kasseras för att de känns omoderna, inte för att de förlorat sin funktion.
För att ett föremål skall tåla att tittas på år ut och år in, krävs en utstrålning som ständigt utmanar ögat, en form vi aldrig känner oss färdiga med och ett uttryck vi inte tröttnar på. Med andra ord behöver föremålet en estetisk hållbarhet.'
1985 utnämndes Signe Persson Melin till professor i keramik och glasformgivning och hon har hela livet haft ett konsekvent formspråk. Älskar hennes likörglas, vinglas, aluminiumkrukor, fågelbad och terrakottakrukor.
![]()
Idag på utställningen i Vandalorum fick jag för första gången se en eternit-kruka. En sådan hade jag gärna hittat i Degeberga men man kan ju inte få allt!
Fortsatt härlig sommar, med lite regn!