påminner om sommaren 1959. Många bad, riktigt varma dagar, härliga kvällar och inget regn.
Först i september det året fick vi regn. Det var getingsommaren då jag fick åka till provinsialläkaren i Surte för att få en spruta efter att fått 24 stick av jordgetingar. Fortfarande har jag ärr kvar på ena underbenet som minne. Det var sommaren, min idealsommar, då Anne-Christine och jag varje dag cyklade till Vimmersjön i Nödinge för att bada. Hennes cykel var röd och det var hennes baddräkt också. Min cykel var blå och blå var min baddräkt. Vi låg på tvåfärgade luftmadrasser med en blå och en röd sida vid vattenbrynet. Själv hade jag oftast rabarbersaft och mandelkubb med som matsäck. Mandelkubben var väl ganska ok men rabarbersaften tyckte jag inte om. Det är först nu som mer än vuxen som jag börjat uppskatta den.
Har ibland i sommar suttit i skuggan under körsbärsträdet när det varit som varmast, stickat och lyssnat på några av sommarpratarna och en av dem som jag tyckte hade mycket tänkvärt och viktigt att säga var David Eberhard, psykiatriker, författare, 51 år.
”Hur mycket av det vi är oroliga över idag beror på att alla andra är oroliga över samma saker? Hur mycket av det vi kräver, våra rättigheter som vi värnar om, beror på vad alla andra kräver av samhället och sina medmänniskor? Hur mycket av det lidande vi känner beror egentligen på att kulturen låter oss känna efter?”
”För att återinjicera Sverige med en känsla av mening så kanske vi måste ställa helt andra frågor till oss själva och varandra om hur vi ska leva tillsammans. Om alla vi invånare bara söker strategier för att skydda oss från allt, allt som är obehagligt och svårt, så riskerar vi att missa meningen med livet. I ett land där alla bara vill leva så länge som möjligt - och så smärtfritt som möjligt – så riskerar vi att missa att verkligen leva.”' Taget från SR.
Samhället måste sluta att curla oss. Det är dags att vi, var och en, tar ansvar för våra liv, tycker jag. Egenansvaret är helt bortglömt eller förhoppningsvis bara lagt i malpåse.
Inte mycket om trädgård i detta inlägg men jag känner mig så trött på alla som bara skyller ifrån sig och journalisternas tjat och upprepningar i det oändliga om händelser som inträffat att jag nästan helt slutat lyssna både på nyheterna i radio och på tv. Samhället måste sluta att curla oss. Det är dags att vi, var och en, tar ansvar för våra liv, tycker jag. Egenansvaret är helt bortglömt eller förhoppningsvis bara lagt i malpåse.
Har gjort om detta inlägget lite, bl.a tagit bort en del bilder som jag när jag tänkt efter inte vill ha liggande här på bloggen.
Ha det gott! Hoppas ni kommer att få regn de närmaste dagarna och sedan återigen får njuta av både sol och värme.
