Redan i slutet av förra året köpte vi flygbiljetterna och boendet i den lilla byn Varzigueto i Parque Natural Do Alvão bokades i början av januari.
Varziguetoär en liten genuint levande by långt upp i bergen i norra Portugal.
Här såg jag blommande cabbage portugesa för första gången.
Förälskade mig i de gulvita blommorna och blev väldigt glad när jag senare under resan hittade fröer att ta med hem.
Början av leden gick genom en pinjeskog
och där på stigen stötte vi för första gången i våra liv på tallprocessionsspinnare i en ca 10 m lång rad.
Från fallet gick det brant utför mot byn Ermelo och både knä och tår klagade.
Väl framme blev vi invinkade till ett litet uthus i en trädgård och där bjöds vi på apelsiner och rödvin av en glad man som vi nästan bara kunde prata med via händerna.
Ärtplantorna han odlade, kanske var det sockerärtor, hade redan växt sig höga.
För att ta oss tillbaka till Varzigueto behövde vi en taxi och den fixade damen på det lokala caféet i Ermelo åt oss. Hon ringde in en pensionär som körde oss tillbaka till byn i sin privatbil.
Dagen efter vandrade vi längs levadan Levada De Piscaredo.
Alla vandringarna vi gjorde var fina men några av dem gav mig större skönhetsupplevelser än de andra och denna var en av dem.
Vi började med att köra bilen till Modim de Basto, slutstationen på vandringen och därifrån tog vi taxi till startpunkten Vilar de Ferreiros.
Denna gången gick vi mest genom ett odlingslandskap med korkek, olivträd och väldigt vackra murar.
Sista kvällen efter den tredje vandringen i bergen utanför Varzigueto åt vi middag hos Leontina.
Dagen efter reste vi vidare mot Alentejo och Marvãu utanför Portalegre. Där var det betydligt varmare och vi fick njuta av både dofter och blomning på de två fina vandringarna vi gjorde bland korkekar, olivträd och blommande skärmlavendel. Vandringar i vackra omgivningar som jag kommer att visa bilder från i nästa inlägg.
Ha det gott - våren är här och julrosorna blommar ikapp med nunneört och snödroppar.