Irisbladen är bortklippta på de skägglösa irisarna och det bara för att det går så mycket lättare att klippa nu än till våren,
blåsipporna har fått sitt lövtäcke, löven på gångar och garageuppfart har hamnat i svarta sopsäckar för vidare transport till grönsakslandet och skogsastern har vackra fröställningar
som kanske borde varit borttagna på grund av alla fröer den sprider kring sig.
Under tiden jag gick där och krattade löv från trädgårdsgångarna i tisdags såg jag mycket annat som också borde bort. Inte minst ett kortvuxet gräs som fortfarande står grönt och fint i fogarna mellan stenplattorna.
Ett ogräs som numera nästan dyker upp överallt i trädgården. Ena dagen, på min väg till komposten, ser jag bara ett par tunna gröna strån och dagen efter har de där stråna vuxit till ordentligt och blommar för fullt trots att det snart är vinter.
Detta jäkla gräs, ett verkligt ogräs, vet jag inte hur jag skall bli av med och inte heller vet jag riktigt varifrån det kommer. För 4-5 år sedan dök det bara upp och sedan dess har det envist hållit sig Så inte blev det i tisdags enbart lövkrattning utan också en hel del ogräsrensning. När jag kröp där och drog upp de små gräsplantorna kom jag att tänka på Miss Willmott. Det sägs att hon hade eryngiumfrön med sig i fickan när hon gjorde trädgårdsbesök och Eurybia divaricata, är numera även känd som "Miss Willmott's Ghost". Kan vi här i Bohuslän ha en egen Miss Willmott som istället för martorn fattat tycke för gräs?
När jag pratade med Agneta i onsdags fick jag nog veta lite mer om gräset. Möjligtvis kan det vara Poa annua, Vitgröe, ett ettårigt gräs som frösår sig rikligt och vars frön övervintrar, ingen Miss Willmott alltså.
Det är inte bara gräset som frösår sig rikligt här i trädgården utan också Staphylea trifoliata, pimpernöt, men den försöker trots massor med 'fröballonger' inte som gräset uppfylla världen.
Länkar till TrädgårdsFägring!
Trevlig Helg!