sägs det och ibland håller jag med om det. Särskilt när Kersti och västgötaspetsen Greta kommer förbi och hämtar upp mig för en skogspromenad. Vi går ut oavsett väder och hinner inte gå särskilt långt innan någon av oss utbrister: - Så härligt!
Efter en sådan skogstur blev jag för ett tag sedan kvar ute i trädgården fast det duggregnade, lusten att fixa lite inför advent dök helt plötsligt upp trots vädret.
I år föll jag för en bock i granris på Tjolöholms Julmarknad men nästan allt annat utepynt har jag hämtat på landet.
Med några smågranar,
lite blåbärsris,
kvistar av en och gran
och mossa kommer man långt tycker jag som älskar det naturliga pyntet, i alla fall ute, men de numera ganska så gamla pepparkakorna i lergods var jag bara tvungen att hänga upp.
Veckans tema i TrädgårdsFägring är När jag inte vill gå ut.
Just nu när inte trädgården lockar med annat än en snabb runda runt huset eller en tur till komposten läser och stickar jag.
Håller på med två jumprar i Bohusstickning till mina svärdöttrar och det är en stickning som är svår att lägga från sig, särskilt när det gäller oken. Den till höger heter Blå Blomman och den till vänster Blå Dimman.
Det mörknar tidigt och jag njuter av det och att inte behöva rensa ogräs, vattna krukor eller ansa perenner och rosor men det behöver nog inte gå så långt in i januari förrän lusten infinner sig igen, hoppas jag iallafall.
Ha det gott!