I början av maj såg det ynkligt ut bland både utplanterade luktärtsplantor och tidigt frösådda rotgrönsaker. Vitlöken som planterades sent i höstas var nästan det enda gröna som fanns att se, bortsett från vattenslangen.
Nu snart 7 veckor senare
och med ett flertal dagar med riktig värme och mycket vatten kan jag inte bara plocka jordgubbar
utan också sockerärter, mangold, broccoli,
svartkål, sallad och rödbetor och jag njuter av både ogräsrens, den där stunden jag, eller oftast min man, tillbringar med att vattna varannan dag och hur det bara växer. Inte minst vitlöken som snart är klar att skördas.
Att man som jag tagit fel på vanliga vaxbönor och klättervaxbönor är nu inget att göra något åt. Försökte i torsdags att leda upp bönplantorna mot armeringsmattan som omgärdar grönsakslandet och hoppas de skall fatta vinken och klättra rätt.
Det är inte bara de där första ätbara primörerna som hamnat på bordet i sommarhuset
utan också den där första lilla buketten av luktärer.
Det behövs numera egentligen inte särskilt mycket för att det här livet skall kännas bra. Det räcker ibland med att vakna till rosendoften där på vinden på landet och då komma ihåg att det är honungsrosen som blommar för fullt just nu och att då snabbt hoppa i baddräkten och med hjälp av stavarna ta sig ner till sandstranden.
Eller att kunna se den nyutslagna vallmon bland vitlöksplantorna, ett reseminne från Great Dixter,
som redan under förmiddagen snabbt tappar sina kronblad.
Länkar som nästan alltid till TrädgårdsFägring.
Ha det sommargott!