och snart om så där 50 dagar är sommaren redan slut.
Nu är det mest bladen och inte blommorna bland växterna här hemma i trädgården som intagit scenen. Flera av de där dahliorna jag fallit för, fått eller köpt under våren, har blåst sönder. Rötterna finns fortfarande kvar under jorden i krukorna men inte kommer det att bli några blommor den här sommaren.
Tacka vet jag de där trogna funkiorna som klarar att stå krukplanterade i kyla, regn och rusk året runt.
Kärleksörterna som börjat visa upp sina blomställningar är också finfina både i krukor och rabatter.
Tycker särskilt mycket om dem när de dyker upp med några få blomstänglar lite sporadiskt här och var i rabatterna, precis som de glest planterade tulpanerna.
Helgen som gått har vi, min man och jag, tillbringat i Skåne. På vår väg mot Österlen i fredags passade vi på att besöka Blå Huset i Höganäs och där var det precis som förra sommaren mer än lätt att fastna framför Åsa Erwall Simpsons smycken.
Tidigt i lördags besökte vi loppisen längs Suckarnas Gång i Simrishamn innan vi åkte vidare mot Kåseberga för att se Elna-Karin Helgessons utställning. Hennes keramik har jag länge önskat se i verkligheten och i lördags fick jag det. Precis som med det mesta i pryl och växtväg behöver jag numera inget men det finns mycket jag villhöver. Inte minst en snödroppskruka av Elna-Karin
och det här nästan 140 år gamla blommiga handbroderade barntäcket som jag sprang på under antik och samlarmarknaden i Degeberga.
Länkar till TrädgårdsFägring och önskar fortsatt fin sommar.